Nu ska du få lära dig något nytt! Tror jag i alla fall! De flesta har nog hört begreppen DO RE MI och vet att det har med musik att göra. Kanske någon tänker att det är samma sak som tonerna C, D och E. I absolut solmisation stämmer det. Men i den relativa solmisationen står begreppen DO RE MI för första, andra och tredje tonen i en durskala. Tonarten (starttonen) spelar ingen roll.
När jag i förra inlägget gick igenom tonomfång för stämmorna i en kör (SATB), så sjöng jag omfånget/skalan på siffror! Siffrorna 1-2-3-4-5-6-7 motsvaras av tonstavelserna DO-RE-MI-FA-SO-LA-TI. Men varje tonstavelse har också ett handtecken! Vilken ton vi än börjar skalan ifrån dvs vilken tonart vi än sjunger i, så är tonstavelserna och handtecknen samma. Det är alltså ointressant vad tonerna heter när vi lär oss en sång, det intressanta är vilken ordning tonerna kommer i, det som gör att det blir den melodi det blir. Detta är relativ solmisation.
Det suveräna med systemet sång, tonstavelser och händer, är att handen blir en synlig och kännbar länk mellan det örat hör och det stämbandens muskler gör. Sången är ju osynlig. Vi varken ser eller känner vad stämbanden gör. Men vi känner tydligt i handen när den sluter och öppnar sig och vinklas åt olika håll. Det gör att vi inte bara hör musiken, utan även upplever den visuellt och kinestetiskt. Fler sinnen är med helt enkelt, viket förstärker inlärning. Men varifrån kommer det här systemet?
Solmisationen har sina rötter ända från början av 1000-talet och uppfanns av Guido av Arezzo, samma italienska munk och musikteoretiker som är upphov till vår notskrift! För att lära ut sånger till sina elever gav han tonerna namn. UT, RE MI. Dessa stavelser kom egentligen från en hymn. Han hade upptäckt att varje ny rad i hymnen började på nästa ton i skalan. Så den stavelse som strofen inledde med fick namnge tonen. Se bilden ovan! Pedagogiskt! 😃 Eller hur? (Första tonen UT, ändrades senare till DO) Det är historien bakom de guidonska solmisations-stavelserna. Handtecknen var det sedan en brittisk präst och sångpedagog som skapade och la till, John Curven (1816-1880). Därefter tog Zoltán Kodály (1882-1967) i Ungern över stafettpinnen och implementerade både handtecken och tonstavelserna i Kodály metoden som utvecklades under 1900 talets första halva. Han var en entusiastisk tonsättare, dirigent och pedagog som drevs av tanken att ALLA barn skulle ha rätt att lära sig sjunga och det från tidig ålder. Metoden har haft stor spridning i Europeiska länder. I Sverige har metoden aldrig fått något större genomslag. De flesta svenskar har snarare kommit i kontakt med DO, RE, MI genom filmen Sound of Music där guvernanten Maria lär barnen sjunga.
Idag vittnar många musiklärare om att det är svårt att få barn att våga sjunga. Barn sjunger allt mindre i skolan och uppvisar inte sällan en sångosäkerhet. Kanske program som idol och talang har ökat rädslan för att sjunga, för tänk om man är som nån av de där som åker ut, som inte duger? Även i barnkörerna har jag upplevt att barn är mer sångovana än tidigare. Många har svårt att hitta sin ljusa röst och håller sig gärna i det trygga talröstläget med ett ganska begränsat tonomfång. Det vore roligt om fler lärare och pedagoger ville använda grundläggande solmisation, för att komma till rätta med den här sång-osäkerheten. Många tror det är svårt att lära sig. Det är därför jag i mina solmisationsvisor sjunger om handens form, just för att det ska vara lättare att komma ihåg tecknet. När vi sjunger om tonen SO går texten: Handen är på tvären så, tummen ligger ovanpå.
Jag är själv inte skolad och uppvuxen med solmisation, men det är verkligen ett konkret och roligt hjälpmedel att locka barn till sång, ge självförtroende och redskap för att sjunga rent och rätt. Det är roligt att lära sig sjunga och solmisation är en suverän ingång. Det visar hur tonerna hänger ihop, att det finns ett system, att sång är något vi LÄR oss och tränar upp. Det är det E-boken Tonförsbacken tar fasta på. När vi väl har lärt oss alla toner och tecken i en durskala, (första delen av boken) bygger vi melodier (andra delen av boken).
Och nu till det bästa av allt! Alla Ni som följer mig på Facebook och Instagram kommer att få lära er solmisation! YES! 🥳 Från tre toner ända upp till åtta (alla skalans toner huller om buller)! Damen i röd basker gör sig redo att möta upp! Vill ni repetera alla tecken så ligger övningsfilmer i instagram-galleriet men också på Youtube! Övning ger färdighet! På torsdag kör vi!
Vill du få dessa inlägg – Körperspektiv – i din e-post istället, fyll i din e-postadress så kommer inlägget som ett trevligt förpackat E-brev istället.
Hur går det med Boyz-Voicearna så här långt, pojk-kören som vi försöker etablera i Avesta Grytnäs Pastorat? Det har hunnit bli oktober och som traditionen bjuder står vi inför Luciatåg. Inte den mest lockande sångaktiviteten. Många av våra vackra Luciasånger är fyllda med svårbegripliga gammelsvenska ord, som ”den plägade Staffan rida på” tex! Inte ens [...]
Behövs verkligen en sångskola för barn? De sjunger väl ändå? Jag skulle säga både ja och nej. Jag upplever att sångosäkerheten hos barn har ökat. Påfallande många hittar inte sin ljusa röst och tonar därmed inte självklart in i gemensam tonart. Det är heller inte ovanligt att förhålla sig passiv i sången, som om det [...]
Nu till Tonförsbacken i praktiken. Som de flesta vet går pedagoger i gång på olika saker. Det finns sällan material som passar alla. Jag tror att man behöver känna att det här kan jag göra något bra av, med mitt sätt att jobba och tänka och vara och med de grupper jag har. Så här [...]
Gott Nytt År! Idag den 5 januari har jag glädjen att få sjösätta en sprillans ny hemsida för Noton Music. OCH en sprillans ny butik. Och ett sprillans nytt arbetsmaterial i sång för barn; E-boken Tonförsbacken. Ingen dum start på året. Allt är väl inte riktigt klart på hemsidan, lite småfix här och där men [...]
Lär dig solmisation! Busenkelt!
Nu ska du få lära dig något nytt! Tror jag i alla fall! De flesta har nog hört begreppen DO RE MI och vet att det har med musik att göra. Kanske någon tänker att det är samma sak som tonerna C, D och E. I absolut solmisation stämmer det. Men i den relativa solmisationen står begreppen DO RE MI för första, andra och tredje tonen i en durskala. Tonarten (starttonen) spelar ingen roll.
När jag i förra inlägget gick igenom tonomfång för stämmorna i en kör (SATB), så sjöng jag omfånget/skalan på siffror! Siffrorna 1-2-3-4-5-6-7 motsvaras av tonstavelserna DO-RE-MI-FA-SO-LA-TI. Men varje tonstavelse har också ett handtecken! Vilken ton vi än börjar skalan ifrån dvs vilken tonart vi än sjunger i, så är tonstavelserna och handtecknen samma. Det är alltså ointressant vad tonerna heter när vi lär oss en sång, det intressanta är vilken ordning tonerna kommer i, det som gör att det blir den melodi det blir. Detta är relativ solmisation.
Det suveräna med systemet sång, tonstavelser och händer, är att handen blir en synlig och kännbar länk mellan det örat hör och det stämbandens muskler gör. Sången är ju osynlig. Vi varken ser eller känner vad stämbanden gör. Men vi känner tydligt i handen när den sluter och öppnar sig och vinklas åt olika håll. Det gör att vi inte bara hör musiken, utan även upplever den visuellt och kinestetiskt. Fler sinnen är med helt enkelt, viket förstärker inlärning. Men varifrån kommer det här systemet?
Solmisationen har sina rötter ända från början av 1000-talet och uppfanns av Guido av Arezzo, samma italienska munk och musikteoretiker som är upphov till vår notskrift! För att lära ut sånger till sina elever gav han tonerna namn. UT, RE MI. Dessa stavelser kom egentligen från en hymn. Han hade upptäckt att varje ny rad i hymnen började på nästa ton i skalan. Så den stavelse som strofen inledde med fick namnge tonen. Se bilden ovan! Pedagogiskt! 😃 Eller hur? (Första tonen UT, ändrades senare till DO) Det är historien bakom de guidonska solmisations-stavelserna. Handtecknen var det sedan en brittisk präst och sångpedagog som skapade och la till, John Curven (1816-1880). Därefter tog Zoltán Kodály (1882-1967) i Ungern över stafettpinnen och implementerade både handtecken och tonstavelserna i Kodály metoden som utvecklades under 1900 talets första halva. Han var en entusiastisk tonsättare, dirigent och pedagog som drevs av tanken att ALLA barn skulle ha rätt att lära sig sjunga och det från tidig ålder. Metoden har haft stor spridning i Europeiska länder. I Sverige har metoden aldrig fått något större genomslag. De flesta svenskar har snarare kommit i kontakt med DO, RE, MI genom filmen Sound of Music där guvernanten Maria lär barnen sjunga.
Idag vittnar många musiklärare om att det är svårt att få barn att våga sjunga. Barn sjunger allt mindre i skolan och uppvisar inte sällan en sångosäkerhet. Kanske program som idol och talang har ökat rädslan för att sjunga, för tänk om man är som nån av de där som åker ut, som inte duger? Även i barnkörerna har jag upplevt att barn är mer sångovana än tidigare. Många har svårt att hitta sin ljusa röst och håller sig gärna i det trygga talröstläget med ett ganska begränsat tonomfång. Det vore roligt om fler lärare och pedagoger ville använda grundläggande solmisation, för att komma till rätta med den här sång-osäkerheten. Många tror det är svårt att lära sig. Det är därför jag i mina solmisationsvisor sjunger om handens form, just för att det ska vara lättare att komma ihåg tecknet. När vi sjunger om tonen SO går texten: Handen är på tvären så, tummen ligger ovanpå.
Jag är själv inte skolad och uppvuxen med solmisation, men det är verkligen ett konkret och roligt hjälpmedel att locka barn till sång, ge självförtroende och redskap för att sjunga rent och rätt. Det är roligt att lära sig sjunga och solmisation är en suverän ingång. Det visar hur tonerna hänger ihop, att det finns ett system, att sång är något vi LÄR oss och tränar upp. Det är det E-boken Tonförsbacken tar fasta på. När vi väl har lärt oss alla toner och tecken i en durskala, (första delen av boken) bygger vi melodier (andra delen av boken).
Och nu till det bästa av allt! Alla Ni som följer mig på Facebook och Instagram kommer att få lära er solmisation! YES! 🥳 Från tre toner ända upp till åtta (alla skalans toner huller om buller)! Damen i röd basker gör sig redo att möta upp! Vill ni repetera alla tecken så ligger övningsfilmer i instagram-galleriet men också på Youtube! Övning ger färdighet! På torsdag kör vi!
Vill du få dessa inlägg – Körperspektiv – i din e-post istället, fyll i din e-postadress så kommer inlägget som ett trevligt förpackat E-brev istället.
Hälsningar Anna
Solmisationsvisorna
Tonförsbacken
Related Posts
Killar och körsång – en uppföljning!
Solmisationsvisorna och Musiksagan Tonförsbacken
Musiksagan Tonförsbacken i praktiken
Gott Nytt År 2024