Sångröstens vara eller icke vara

December månad. Luciatåget. Julkonserterna. Adventsgudstjänsterna. Sångerna. För det är i högsta grad sångerna som står i fokus under julen. Därmed står också sångrösten i fokus. Vi är SÅ många som sjunger, men det finns också SÅ många människor som inte tar ton när andra är i närheten.

Har sångrösten blivit som kroppsidealet? Den ska låta på ett alldeles specifikt sätt för att duga, för att räknas. Jag får känslan av att vi människor inte riktigt är medvetna om att våra sångröster är utvecklingsbara. Om vi aldrig har befunnit oss i sångliga kontexter, inte fått erfarenhet av gemensam sång och därmed ingen övning, så är det självklart svårare att ha kontroll över sångrösten och veta hur man ska få den att stämma med andra röster. Ju längre jag har jobbat med så kallade ”alla-kan-körer” desto intressantare tycker jag att det är med sångröstens utveckling och framför allt hur det påverkar människor att en gång ha fått sin sångröst utdömd.

I ”alla-kan-körerna” har jag mött människor som har sagt om sig själva (eller fått höra av andra) att de inte kan sjunga, men de tonar allt mer in i den gemensamma sången ju längre in i teminen vi kommer och ju mer vi repeterar samma sånger. Övning ger färdighet är alla överens om. Men sångrösten har blivit något man antingen har eller inte. Även om jag anser att sången är central för musikalisk utveckling så önskar jag att barn inte behövde få sin sångröst bedömd i skolan. Det finns så många andra områden att bedöma dem i musik när vi nu måste bedöma. Det finns någonting i mig som skaver, just när det gäller bedömning av sångrösten. Den är så otroligt personlig och därmed också sårbar. Per sona på latin betyder genom ljud. Men detta skulle man kunna ha en lång debatt om förstås och min hållning är inte vetenskapligt belagd, kanske inte ens helt genomtänkt, mest bara känslomässig.

Enligt forskning tillhör sången och musiken inte de områden som evolutionen så att säga tvingar fram för den mänskliga överlevnaden. Snarare har den kommit med på köpet. Men den kan förvandla mänskligt liv, den får oss att uppleva mening och skapar hopp, vilket ändå måste sägas vara centralt för människan. Det är också vad jag ser genomgående i alla sånggrupper. Sången skapar känslor av hopp och glädje, tillförsikt och energi. Vi blir påfyllda och kan använda energin även till annat när vi går därifrån. Så vi borde kanske sluta bedöma vår egen och andras sångröst. Sången har en djupare funktion i våra liv och borde bemötas därefter. Så med dessa tankar om sångrösten sätter jag punkt för år 2024 och ser fram mot året 2025.

Vare sig ni leder sång eller låter er ledas i sång, önskar jag er alla mycket sång i tillvaron nästa år och önskar er ett gott slut på året som varit!

Ps/Materialet nedan är skapat just för barn och sångrösten, att på ett lustfyllt sätt leda barnen in i ett tonalt centrum, ett material som övar upp förmågan att tona in i gemensam sång utan att de ens tänker på att de sjunger. De tar bara sitt alldeles egna KÖR-kort i sång! Funkar att projiceras i klassrummet eller körrummet men funkar också som vanlig högläsning barn/vuxen tillsammans, så varför inte ta KÖR-kort tillsammans med ditt barn/barnbarn? 😍

Ta KÖR-kort tillsammans med barn eller kanske barnbarn!