Killar och körsång – en uppföljning!

Hur går det med Boyz-Voicearna så här långt, pojk-kören som vi försöker etablera i Avesta Grytnäs Pastorat? Det har hunnit bli oktober och som traditionen bjuder står vi inför Luciatåg. Inte den mest lockande sångaktiviteten. Många av våra vackra Luciasånger är fyllda med svårbegripliga gammelsvenska ord, som ”den plägade Staffan rida på” tex! Inte ens autokorrigeringen vill kännas vid ordet ”plägade” utan ändrar snabbt till Den plågade Staffan!

Men åter till kören! Sedan sist är vi plus TVÅ (hurra!) men minus EN (åh nej!)! Att vi överhuvudtaget blev fler än de fyra pojkar vi hade skrapat ihop i våras, berodde på att en av pojkarna som länge varit med i barnkören tog med sig TRE bästa kompisar när han började i Boyz-Voice. Häromveckan tog ytterligare en kille med sig en kompis, samtidigt som en kille återkom till kören (förvisso mutad av sina föräldrar) och så var vi plötsligt TIO. Hurra! Men pojken i femman som vi har fått påminna och dra i en hel del för att få dit, beslöt sig en dag för att inte fortsätta. Åh nej!

Men mer och mer landar vi i att de barn som kommer till kören måste känna sig motiverade att vara där. Hellre ett färre antal motiverade killar än ett större antal där några inte har motivation och där det hamnar på oss som ledare att tjata och försöka få dem motiverade. Och kan man ens det? Skapa motivation hos någon annan? Ja, vad är motivation egentligen?

I motivationsteorier brukar man skilja på autonom motivation och kontrollerad. Den kontrollerade motivationen är inte något att sträva efter. Där gör vi saker för att slippa dåligt samvete, för att göra någon annan glad osv. Den autonoma motivationen beskrivs snarare som en eld som tänds av den egna viljan och som ökar kreativitet och glädje. Motivationen ska alltså tändas inom barnen själva. Det vi som körledare kan göra är att försöka skapa en miljö som ger utrymme för den här motivationen att tändas. Åtminstone för de som hittar något intressant i sången. Hur ser sångmiljön ut, dvs från det att pojkarna kommer till kören, till dess att de går hem? Det kan vara värt att fundera över. (Läs gärna Joakim Kruse bok Killar i Kör!)

Bara det att de är ett gäng killar som sjunger blir en viktig del av sångmiljön istället för det alltför vanliga i blandade barnkörer; två killar och tio tjejer, vilket ger signalen att sång är en tjejgrej. Jag och min körassistent besökte Joakim Olsson Kruse och hans gosskörer i Västerås för ett år sedan, där vi fick mycket inspiration just när det gällde sångmiljö, hur hela konceptet ser ut omkring sången. Därefter har vi jobbat på att skapa en trygg och förutsägbar sångmiljö även hos oss och den ser i nuläge ut såhär:

Boyz-Voice Sångmiljö: Vi har nio killar åk 2-4 som samlas kl 15 för varm choklad, saft och macka runt köksbordet på övervåningen. Där ligger en klistertavla där de klistrar en smiley vid sitt namn och dagens datum. (Den som har flest smileys under en vald period, tex oktober månad, får nämligen ett litet ”pris”.) Prick 15.15 går vi ner till körrummet där deras namnlappar väntar på sittbänkar i hästskoform. (Namnlapparna är svarta rundlar i papp där de har de fått skriva sitt namn med silverpenna och markera med ett klistermärke. Dessa används också när vi ska sjunga i kyrkan för att markera var de ska stå på gradängerna.) Vi kör alltid samma uppvärmning, tre korta övningar och tre uppsjungningar varav en handlar om just ”Boyz-Voice”. Varje kille sjunger raden om sig själv, som handlar om nåt man gillar eller eller bra på (Sixten är ett legoproffs tex) . Därefter övning av periodens sånger, just nu Luciasånger. Strax före 16 samlas vi på den röda runda mattan längst ner i rummet, tänder ett ljus och sjunger en avslutningssång, alltid samma. Någon får blåsa ljuset enligt en turordningslista och allra sist får de varsin kaka eller bulle som intas på mattan under småprat innan alla går hem. Den som lyckats skrapa ihop flest smileys under vald period kvitterar i detta läge ut TVÅ kakor! Inga märkvärdigheter ur vuxenperspektiv, men ur barnperspektiv tycks dessa små detaljer vara betydelsefulla.Det var lite uppföljning angående pojk-kören, men också tankar om motivation och sångmiljö.

Och nu som sagt full fart mot Lucia som nalkas så vän, med glans av sin fägring vid sidan om fem fålar varav tre röda som förtjänte sin föda väl! På 45 minuter i veckan ska sångtexterna och melodierna från en svunnen tid präntas in för att släkt och vänner ska få ta del av sångerna fredag den 13 december. Och då ska barnen känna sig helt trygga med att sjunga dessa märkliga ord som även deras föräldrar en gång sjöng och även generationen innan.

– Måste man sjunga själv, undrade en av de nya yngre pojkarna. Det känns lite pinsamt!
– Nej så klart inte om det inte känns bra. Men kan du tänka dig att sjunga ihop med Oscar?
– Japp!

Så nu är det inövning av Staffansverserna som gäller, med barn födda en bit in på tvåtusentalet! Släkten följa släktens gång, i synnerhet när vi går mot jul och Lucia!

Nedan visas E-boken Tonförsbacken som vi nyligen gått igenom i Boyz-Voice vilket har gett dem varsitt KÖR-kort! E-bokens sånger finns i ett häfte med text, ackordanalys och handtecken. De finns även på Spotify under namnet Solmisationsvisorna! Sången som vi alltid sjunger i slutet av körövningen och avslutar med är sången Gonattängeln!

Prenumerera gärna på bloggen Körperspektiv där jag skriver om smått och gott ur just körperspektiv samt tipsar om låtar och arr från Butiken. Ha en fin fortsättning på oktober månad så kommer en ny hälsning i november!