Nu till Tonförsbacken i praktiken. Som de flesta vet går pedagoger i gång på olika saker. Det finns sällan material som passar alla. Jag tror att man behöver känna att det här kan jag göra något bra av, med mitt sätt att jobba och tänka och vara och med de grupper jag har. Så här har Tonförsbacken funkat för mig:
Jag har jobbat metodiskt med bokens första halva några veckor (filmerna med solmisationsvisor). Några nya toner varje vecka tills skalan är på plats. Därefter får de kvittera ut sina KÖR-kort och vi går vidare för att lösa uppdragen i bokens andra halva där tonerna ska kombineras till melodier. Vi sjunger och tecknar med hjälp av resterande filmer i boken ”melodiklassiker” som Spanien, Lunka på, Blinka lilla stjärna etc. Jag har alltså använt materialet som ”inslag” i lektionerna och berättelsen som ett sätt att få in övningarna i ett fantasifullt sammanhang.
Berättelsen har fångat deras intresse från första stund, särskilt nyfikna är de på vilkas ben som skymtar uppe molnen innan Toningarna dyker upp i backens topp efter halva boken. Barn med extra mycket myror i brallan har intressant nog fixat koncentrationen när det gäller att följa med i filmen, sjunga och forma tecken med handen. Som om det visuella och fysiska inte försvårar utan snarare gör sångmomentet lite mer spännande och blir en hjälp att fokusera. Flera barn frågar också efter detaljer omkring noterna, så det blir naturligt att visa och berätta hur noter fungerar, musikens bokstäver.
Men framför allt sjunger vi samma toner samtidigt i ett gemensamt tonalt centrum. De barn som har svårare att hitta rätt ton HÖR hur det ska låta och får lättare att tona in den egna rösten. Och det är ju bokens kärna, att lägga grunden för sång. Det var litegrann om Tonförsbacken i praktiken.
Från den 12 januari finns E-boken tillgänglig på Publit via fliken E-bok här på hemsidan.
Men varför filmer i en bok? En film är ju en film och en bok är en bok. Lite om det på själva bok-släppardagen!
Behövs verkligen en sångskola för barn? De sjunger väl ändå? Jag skulle säga både ja och nej. Jag upplever att sångosäkerheten hos barn har ökat. Påfallande många hittar inte sin ljusa röst och tonar därmed inte självklart in i gemensam tonart. Det är heller inte ovanligt att förhålla sig passiv i sången, som om det [...]
Jag funderade ganska länge på hur boken skulle utformas. När jag började utveckla materialet klistrade jag bilder, text, noter och handtecken på pappskivor i A3 format. Vi sjöng sångerna i grupperna, läste från de stora arken och jag pekade. Nästan som en hederlig gammal flanellograf om nån minns dessa. Men så kunde jag ju inte [...]
Musiksaga eller läromedel? I min värld är det ett läromedel eftersom syftet är pedagogiskt. Samtidigt är det ju också en saga, dock inte en något vi läser en gång och sedan lämnar. Både solmisationsvisorna och de fem sångerna i bokens andra halva är tänkta att användas som återkommande övningar. Tonförsbacken har formen av en berättelse, [...]
Boksläpp av E-boken Tonförsbacken idag! Ett flerårigt projekt äntligen i hamn. En film är en film och en bok är en bok. Så är det ju, men Tonförsbacken är en bok MED filmer. Tretton filmer närmare bestämt. Varför? Sångröst är inget man antingen har eller inte, vilket det finns en felaktig och utbredd uppfattning om. [...]
Musiksagan Tonförsbacken i praktiken
Nu till Tonförsbacken i praktiken. Som de flesta vet går pedagoger i gång på olika saker. Det finns sällan material som passar alla. Jag tror att man behöver känna att det här kan jag göra något bra av, med mitt sätt att jobba och tänka och vara och med de grupper jag har. Så här har Tonförsbacken funkat för mig:
Jag har jobbat metodiskt med bokens första halva några veckor (filmerna med solmisationsvisor). Några nya toner varje vecka tills skalan är på plats. Därefter får de kvittera ut sina KÖR-kort och vi går vidare för att lösa uppdragen i bokens andra halva där tonerna ska kombineras till melodier. Vi sjunger och tecknar med hjälp av resterande filmer i boken ”melodiklassiker” som Spanien, Lunka på, Blinka lilla stjärna etc. Jag har alltså använt materialet som ”inslag” i lektionerna och berättelsen som ett sätt att få in övningarna i ett fantasifullt sammanhang.
Berättelsen har fångat deras intresse från första stund, särskilt nyfikna är de på vilkas ben som skymtar uppe molnen innan Toningarna dyker upp i backens topp efter halva boken. Barn med extra mycket myror i brallan har intressant nog fixat koncentrationen när det gäller att följa med i filmen, sjunga och forma tecken med handen. Som om det visuella och fysiska inte försvårar utan snarare gör sångmomentet lite mer spännande och blir en hjälp att fokusera. Flera barn frågar också efter detaljer omkring noterna, så det blir naturligt att visa och berätta hur noter fungerar, musikens bokstäver.
Men framför allt sjunger vi samma toner samtidigt i ett gemensamt tonalt centrum. De barn som har svårare att hitta rätt ton HÖR hur det ska låta och får lättare att tona in den egna rösten. Och det är ju bokens kärna, att lägga grunden för sång. Det var litegrann om Tonförsbacken i praktiken.
Från den 12 januari finns E-boken tillgänglig på Publit via fliken E-bok här på hemsidan.
Men varför filmer i en bok? En film är ju en film och en bok är en bok. Lite om det på själva bok-släppardagen!
Hälsningar Anna
Tonförsbacken
Related Posts
Solmisationsvisorna och Musiksagan Tonförsbacken
Musiksagan Tonförsbacken och tekniken med E-boken
Musiksagan Tonförsbacken – Bara musiksaga eller även läromedel?
Boksläpp- E-bok och Musiksaga – Tonförsbacken