Lämna en plats för att gå till nåt annat – Stegkanon i D-moll

Ny stig i vinterskrud! Det här året började annorlunda för egen del. Jag tog steget att gå i pension i årsskiftet, ett par år tidigare än tänkt. Dels för att få mer tid för avkoppling men också för att kunna ägna mer tid i Noton Music. Trappa ner och ändra fokus helt enkelt. Idag är det nästan ett mantra detta: ”jobba-så-länge-som-möjligt-jobba-så-länge-som-möjligt…” Det blir därför lite läskigt att kliva av en fast anställning i förtid. Jag hade ett roligt och stimulerande jobb, men det blev på tok för mycket periodvis. Åldern tar ut sin rätt.

Jag skrev en kanonvisa till en avgångsklass på Sjöviks folkhögskola där jag jobbade under nittiotalet. Den fick ny aktualitet. Första raden börjar: Lämna en plats för att gå till nåt annat. Du som just tyckte att du hade landat!

Även om jag har tagit pension från min anställning, har jag mitt företag Noton Music där jag ska vara fortsatt verksam. Så egentligen var det ju bara att ta beslutet och kliva av. Men just att ta steget, eller beslutet var det läskiga: Men varje steg är ett kliv till nåt nytt, så våga släppa taget när tiden har flytt, fortsätter sången.

Jag tog steget. Jag hyrde lokaler, knöt nya kontakter, spred information om nya körverksamheter och körsångarna strömmade till, kända namn men också många nya. Och det gav i sin tur impulser till ytterligare verksamhet. Ibland måste vi öppna nya dörrar för att komma vidare. Med sångens ord: Och så ser du faktiskt mycket längre om du vågar flyga, dina vingar bär dig på livets alla färder.

Mycket i livet handlar om att våga. Det gamla ordspråket; bättre lyss till den sträng som brast än att aldrig spänna en båge… är inte dumt. Det är viktigt att lyssna till sin innersta röst, den innersta rösten är inte alltid så högröstad och drunknar lätt i det allmänna larmet. Sången avslutas med orden: Och om du skulle hisna när du kliver steget, lyssna till ditt hjärta – livet är ditt eget.

För mig stämmer sångtexten också in på alla modiga människor som tar steget till att börja våga sjunga i kör. För många krävs det verkligen mod och är en oerhörd utmaning. Att beteckna sig själv som omusikalisk och tycka sig ha bristande sångröst och ändå våga ta steget in i en kör, det är stort. Även om kören säger sig vara öppen för alla röster, hur ska man kunna lita på det? Att ha landat i en föreställning att inte vara sångbar och ta steget till att börja våga sjunga kräver mod. Men jag har mött hundratals som har vågat anta utmaningen och det gör mig väldigt stolt och glad å deras vägnar.

Även Kaliforniens Guld har temat att lämna och gå till något annat. Båda sångerna har vi gjort i Alla-Kan-Sjunga körerna utan noter med bara textblad, dvs jag har haft noter och lärt ut stämmorna på gehör. Svårare är inte arren. Ha fortsatt fina vinterveckor nu, för snart är det dags att möta våren!

Kaliforniens Guld och Steg-kanon i D-moll