I barnkörerna för barn från tre till fem år finns en hyfsad fördelning mellan pojkar och flickor. Men redan i förskoleklass väger flickorna över i antal. Från åk 1 och uppåt är pojkarna en klar minoritet. Så när skolåldern infinner sig tycks pojkarna ha sjungit klart. I vuxenkören ser det likadant ut. Männen lyser med sin frånvaro. Män och pojkar tycks inte vara roade eller tilltalade av sång. Sång kanske helt enkelt inte är deras grej? Jag kan ändå inte låta bli att ställa mig frågan: Varför? Är det verkligen så att behållningen av sång tillsammans med andra är mindre för män och pojkar än för kvinnor och flickor? Eller handlar det om andra saker? Jag har absolut inga svar, bara antaganden och funderingar vilket jag sparar till ett inlägg längre fram.
Jag och min körassistenten håller för närvarande på att försöka få igång en kör för pojkar. Platsen är Svenska Kyrkan i Avesta, en kommun med ca 22 000 invånare. Idén är att pojkar ska få sjunga med andra pojkar utan att vara i minoritet. Vi rullade igång försöket för ca två år sedan. Vi hade ett då ett gäng pojkar i verksamheten och startade med dessa. Motivationen i gruppen var väl si-så-där om jag ska vara ärlig. Några av dem var dessutom på väg mot pubertet och målbrott. Men jag och körassistenten åkte optimistiskt på studiebesök till Västerås och Joakim Olsson Kruse som har flera gosskörer och lång erfarenhet av att jobba med just pojkar i kör. Han har dessutom skrivit en innehållsrik bok full av tankar och tips om just pojkar och körsång som vi hade tagit del av under pandemin. Besöket stärkte oss i vår intention. Det finns en djup orättvisa i att pojkar så tidigt som i skolåldern inte ens blir påtänkta som sångare, att de liksom ska ha sjungit klart då!
Vi åkte hem till vår lilla kör där de måttligt intresserade pojkarna droppade av en efter en. Endast TVÅ killar blev kvar. Två killar blir ingen kör hur bra de än sjunger! Det måste gå att hitta fler! I min värld är det en OMÖJLIGHET att en kommun på 22 000 invånare inte skulle omfatta ett antal killar i yngre skolålder som ville sjunga! Jag mer eller mindre lovade våra två killar att fixa fler körkompisar till dem. En av grabbarna sa försynt: ”Jag vill inte göra dig besviken Anna, men jag tror det blir svårt”. Inte ens killarna själva kunde se att det skulle kunna gå att locka killar till sång!
Och visst hade de rätt! Det var SÅ svårt att sälja in körsång för killar! Vi försökte i vår egen friskola. Vi ropade och hojtade efter pojkar i tidningsartiklar och på Facebook, gjorde små upprop och använde konserter för att efterlysa sångintresserade pojkar men utan resultat. Jo resultat blev det förstås men av detta slag: Så roligt att ni har körer för barn, jag har ett barn som älskar att sjunga. Finns det plats för Melinda tror du? För parallellt med att pojkkören sjönk ihop som en misslyckad sufflé under hösten, växte tjejernas kör i antal från 8 till 16. Vi var faktiskt på gränsen att ge upp. Kanske borde vi flytta över våra sjungande pojkar till tjejkören?
Men så ringde ett par föräldrar inför vårterminen och inom en och samma vecka hade vi fördubblat oss och hade en kvartett på FYRA pojkar! Dessa fyra sjöng verkligen och fixade i viss mån även enkel stämsång. Så de var både duktiga OCH motiverade. Men även en kör med fyra var sårbar när sjukdom, utvecklingssamtal och tandläkarbesök krockade. Vi behövde bli fler.
Vår kommunikatör fick en idé. Körtröjor! Kunde de inte få tuffa körtröjor? Alltså personliga som skulle kunna användas hemma, på fritiden och i skolan? Sagt och gjort. Tröjorna beställdes och så ut med pojkarna på gården i maj månad där de fotades i sina nya körtröjor. Ett av fotona fick bli ett vykort som under sommaren skickades ut till fem killar som vi kände till, där vi bjöd in dem och deras föräldrar till två prova-på-datum i augusti. Två av dessa fem tackade ja till prova-på-dag. Dessa båda var klasskamrater OCH de här två killarna hade ytterligare ett par kompisar som ville prova på, förmodligen mest av kompis-skäl men det behöver inte vara en nackdel! Så när det var dags för prova-på hade vi tre av våra fyra rutinerade sångare på plats och fyra som ville testa. Prova-på-tillfällena hade ungefär samma form och innehåll som våra vanliga körövningar, med skillnaden att föräldrarna satt med längst bak i körsalen. Killarna deltog ivrigt och såg ut att ha roligt. Efteråt fikade och småpratade vi vuxna under tiden som körassistenten följde med killarna upp för fika.
Så inför denna termin Hösten 2024 har vi en spännande situation där fyra nya pojkar provar på körsång. Väldigt roligt. Vad de tycker om aktiviteten i en förlängning får tiden utvisa. Barn som inte tycker det är roligt slutar. Inget konstigt med det. Vi gillar olika saker. Men i körer där flickorna är majoritet kommer det alltid en eller två nya och provar på. Det är ett jämnare in- och utflöde bland tjejerna och oftast fler som börjar än slutar. Så är det inte på samma sätt med killarna. När killar slutar i kören kommer inga nya och fyller på därför att körsång saknas på kartan över aktiviteter för pojkar i skolåldern.
Som förälder blir man glad av att få se sina barn blomma ut i aktiviteter där de kommer till sin rätt och växer som människor. Det kan vara fotboll, teater, handboll, fiolspel, friidrott eller körsång. Fritidsaktiviteter kan göra skillnad. Och som körledare har jag verkligen fått se att körsången kan göra skillnad. Kören är något att se fram mot, något att bli glad av, något att längta till. Inte minst att känna glädje och tillfredsställelse av att höra hur fint det låter när man har lärt sig sångerna. Glädjen och spänningen i att få uppträda och ta emot applåder. Att detta skulle vara förbehållet tjejer tror jag helt enkelt inte på! Oändligt många vuxna har dåligt självförtroende när det gäller att sjunga. Oftast för att de inte har fått möjligheten att stärka sin sångröst. Det gäller i synnerhet män skulle jag säga. Och det är inget vi vill fortplanta hos våra barn!
Körledare vill möta upp de barn som verkligen får ut något av körsång, som växer, utvecklas och gläds över att få sjunga. Vi är INTE ute efter att alla ska gå i kör på fritiden eller att killar ska sluta spela fotboll och sjunga i kör istället. Men vi skulle behöva en förändring i samhället där körsång placeras ut på kartan över fritidsaktiviteter även för killar! Och så ser det inte ut nu. De flesta av oss tänker inte ens tanken att killar i skolåldern skulle få ut något av körsång. Man kan spekulera i vad det beror på men det lämnar jag som sagt till ett annat inlägg.
Prenumerera gärna på Körperspektiv här på sidan där jag skriver om smått och gott ur just körperspektiv samt tipsar om låtar och arr från butiken. Då kommer en hälsning när ett nytt inlägg är på plats! Ha en fin början på september månad! Och naturligtvis återkommer jag med hur det går med den lilla pojk-kören!
En rad unga i vita särkar som skrider fram och sjunger sånger som sjungits i generationer… hur svårt kan det vara? Den som inte har skapat och genomfört ett luciatåg kan inte ana vad det innebär i tid och engagemang! Ett luciatåg snyter man inte ur näsan. Och det här inlägget är ett försök att [...]
Behövs verkligen en sångskola för barn? De sjunger väl ändå? Jag skulle säga både ja och nej. Jag upplever att sångosäkerheten hos barn har ökat. Påfallande många hittar inte sin ljusa röst och tonar därmed inte självklart in i gemensam tonart. Det är heller inte ovanligt att förhålla sig passiv i sången, som om det [...]
Boksläpp av E-boken Tonförsbacken idag! Ett flerårigt projekt äntligen i hamn. En film är en film och en bok är en bok. Så är det ju, men Tonförsbacken är en bok MED filmer. Tretton filmer närmare bestämt. Varför? Sångröst är inget man antingen har eller inte, vilket det finns en felaktig och utbredd uppfattning om. [...]
Hur går det med Boyz-Voicearna så här långt, pojk-kören som vi försöker etablera i Avesta Grytnäs Pastorat? Det har hunnit bli oktober och som traditionen bjuder står vi inför Luciatåg. Inte den mest lockande sångaktiviteten. Många av våra vackra Luciasånger är fyllda med svårbegripliga gammelsvenska ord, som ”den plägade Staffan rida på” tex! Inte ens [...]
Killar & Körsång!
I barnkörerna för barn från tre till fem år finns en hyfsad fördelning mellan pojkar och flickor. Men redan i förskoleklass väger flickorna över i antal. Från åk 1 och uppåt är pojkarna en klar minoritet. Så när skolåldern infinner sig tycks pojkarna ha sjungit klart. I vuxenkören ser det likadant ut. Männen lyser med sin frånvaro. Män och pojkar tycks inte vara roade eller tilltalade av sång. Sång kanske helt enkelt inte är deras grej? Jag kan ändå inte låta bli att ställa mig frågan: Varför? Är det verkligen så att behållningen av sång tillsammans med andra är mindre för män och pojkar än för kvinnor och flickor? Eller handlar det om andra saker? Jag har absolut inga svar, bara antaganden och funderingar vilket jag sparar till ett inlägg längre fram.
Jag och min körassistenten håller för närvarande på att försöka få igång en kör för pojkar. Platsen är Svenska Kyrkan i Avesta, en kommun med ca 22 000 invånare. Idén är att pojkar ska få sjunga med andra pojkar utan att vara i minoritet. Vi rullade igång försöket för ca två år sedan. Vi hade ett då ett gäng pojkar i verksamheten och startade med dessa. Motivationen i gruppen var väl si-så-där om jag ska vara ärlig. Några av dem var dessutom på väg mot pubertet och målbrott. Men jag och körassistenten åkte optimistiskt på studiebesök till Västerås och Joakim Olsson Kruse som har flera gosskörer och lång erfarenhet av att jobba med just pojkar i kör. Han har dessutom skrivit en innehållsrik bok full av tankar och tips om just pojkar och körsång som vi hade tagit del av under pandemin. Besöket stärkte oss i vår intention. Det finns en djup orättvisa i att pojkar så tidigt som i skolåldern inte ens blir påtänkta som sångare, att de liksom ska ha sjungit klart då!
Vi åkte hem till vår lilla kör där de måttligt intresserade pojkarna droppade av en efter en. Endast TVÅ killar blev kvar. Två killar blir ingen kör hur bra de än sjunger! Det måste gå att hitta fler! I min värld är det en OMÖJLIGHET att en kommun på 22 000 invånare inte skulle omfatta ett antal killar i yngre skolålder som ville sjunga! Jag mer eller mindre lovade våra två killar att fixa fler körkompisar till dem. En av grabbarna sa försynt: ”Jag vill inte göra dig besviken Anna, men jag tror det blir svårt”. Inte ens killarna själva kunde se att det skulle kunna gå att locka killar till sång!
Och visst hade de rätt! Det var SÅ svårt att sälja in körsång för killar! Vi försökte i vår egen friskola. Vi ropade och hojtade efter pojkar i tidningsartiklar och på Facebook, gjorde små upprop och använde konserter för att efterlysa sångintresserade pojkar men utan resultat. Jo resultat blev det förstås men av detta slag: Så roligt att ni har körer för barn, jag har ett barn som älskar att sjunga. Finns det plats för Melinda tror du? För parallellt med att pojkkören sjönk ihop som en misslyckad sufflé under hösten, växte tjejernas kör i antal från 8 till 16. Vi var faktiskt på gränsen att ge upp. Kanske borde vi flytta över våra sjungande pojkar till tjejkören?
Men så ringde ett par föräldrar inför vårterminen och inom en och samma vecka hade vi fördubblat oss och hade en kvartett på FYRA pojkar! Dessa fyra sjöng verkligen och fixade i viss mån även enkel stämsång. Så de var både duktiga OCH motiverade. Men även en kör med fyra var sårbar när sjukdom, utvecklingssamtal och tandläkarbesök krockade. Vi behövde bli fler.
Vår kommunikatör fick en idé. Körtröjor! Kunde de inte få tuffa körtröjor? Alltså personliga som skulle kunna användas hemma, på fritiden och i skolan? Sagt och gjort. Tröjorna beställdes och så ut med pojkarna på gården i maj månad där de fotades i sina nya körtröjor. Ett av fotona fick bli ett vykort som under sommaren skickades ut till fem killar som vi kände till, där vi bjöd in dem och deras föräldrar till två prova-på-datum i augusti. Två av dessa fem tackade ja till prova-på-dag. Dessa båda var klasskamrater OCH de här två killarna hade ytterligare ett par kompisar som ville prova på, förmodligen mest av kompis-skäl men det behöver inte vara en nackdel! Så när det var dags för prova-på hade vi tre av våra fyra rutinerade sångare på plats och fyra som ville testa. Prova-på-tillfällena hade ungefär samma form och innehåll som våra vanliga körövningar, med skillnaden att föräldrarna satt med längst bak i körsalen. Killarna deltog ivrigt och såg ut att ha roligt. Efteråt fikade och småpratade vi vuxna under tiden som körassistenten följde med killarna upp för fika.
Så inför denna termin Hösten 2024 har vi en spännande situation där fyra nya pojkar provar på körsång. Väldigt roligt. Vad de tycker om aktiviteten i en förlängning får tiden utvisa. Barn som inte tycker det är roligt slutar. Inget konstigt med det. Vi gillar olika saker. Men i körer där flickorna är majoritet kommer det alltid en eller två nya och provar på. Det är ett jämnare in- och utflöde bland tjejerna och oftast fler som börjar än slutar. Så är det inte på samma sätt med killarna. När killar slutar i kören kommer inga nya och fyller på därför att körsång saknas på kartan över aktiviteter för pojkar i skolåldern.
Som förälder blir man glad av att få se sina barn blomma ut i aktiviteter där de kommer till sin rätt och växer som människor. Det kan vara fotboll, teater, handboll, fiolspel, friidrott eller körsång. Fritidsaktiviteter kan göra skillnad. Och som körledare har jag verkligen fått se att körsången kan göra skillnad. Kören är något att se fram mot, något att bli glad av, något att längta till. Inte minst att känna glädje och tillfredsställelse av att höra hur fint det låter när man har lärt sig sångerna. Glädjen och spänningen i att få uppträda och ta emot applåder. Att detta skulle vara förbehållet tjejer tror jag helt enkelt inte på! Oändligt många vuxna har dåligt självförtroende när det gäller att sjunga. Oftast för att de inte har fått möjligheten att stärka sin sångröst. Det gäller i synnerhet män skulle jag säga. Och det är inget vi vill fortplanta hos våra barn!
Körledare vill möta upp de barn som verkligen får ut något av körsång, som växer, utvecklas och gläds över att få sjunga. Vi är INTE ute efter att alla ska gå i kör på fritiden eller att killar ska sluta spela fotboll och sjunga i kör istället. Men vi skulle behöva en förändring i samhället där körsång placeras ut på kartan över fritidsaktiviteter även för killar! Och så ser det inte ut nu. De flesta av oss tänker inte ens tanken att killar i skolåldern skulle få ut något av körsång. Man kan spekulera i vad det beror på men det lämnar jag som sagt till ett annat inlägg.
Prenumerera gärna på Körperspektiv här på sidan där jag skriver om smått och gott ur just körperspektiv samt tipsar om låtar och arr från butiken. Då kommer en hälsning när ett nytt inlägg är på plats! Ha en fin början på september månad! Och naturligtvis återkommer jag med hur det går med den lilla pojk-kören!
Related Posts
Sankta Lucia – helt klart en hägring!
Solmisationsvisorna och Musiksagan Tonförsbacken
Boksläpp- E-bok och Musiksaga – Tonförsbacken
Killar och körsång – en uppföljning!